Det finns mycket som är bra med Hanoi. Men förutom den hysteriska trafiken står det eländiga vädret högst upp på hardship-listan. Konstant duggregn, alltid extremt fuktigt och antingen råkallt eller fruktansvärt varmt. Aldrig lagom.
Så nu kan vi nästan inte tro att det är sant, men i flera dagar i rad har det varigt soligt, och jag som nästan hade glömt hur härligt det känns att instinktivt få sticka näsan i vädret skuttar glatt ut på altanen så fort jag ser att himmelnyansen närmar sig mer blå än grå.
För en skum sak med Hanoi är att moln inte finns. Färgen på himlen går bara sakta, sakta över i mer eller mindre gråa nyanser. Någon riktigt blå himmel har jag inte sett än, men ibland är den alltså tillräckligt blå för att solen ska orka igenom. Vi festar på altanen. Härligt!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment