Det enda man måste tänka på är att hoppa av kvickt, för precis alla busschaufförer börjar alltid köra och dörren slå igen i samma ögonblick som sista personen ut är i luften, i hoppet ner på trottoaren. Och med två barn i släptåg brukar det vara jag, som spanar efter ett bra ställe bland motorcyklar och vattenpölar och gatuförsäljare att sätta ner fötterna på. Hittills har det gått bra och idag hann vi också med en vietnamesisk kaffe och färsk kokosnöt på liten plastpall vid en sjö nära Keisukes kontor efter lunchen. Sen åkte vi hem (taxi) och fikade i solen på altanen.
Bara man vet vart man ska...
På bussen.
Nästan, nästan...
Kaffe och kokosvatten.
No comments:
Post a Comment