West Lake II

Även om det mest bor utlänningar i vårt kvarter, finns det mesta man kan behöva att få tag på, också på lokalt vis. Frukt- och grönsaksstånd, klädaffärer med billiga kinesiska barnkläder i syntet, olika typer av järnhandlar, "bia hoi" som är enklare ölhak med hemgjort fatöl, lunchställen med vietnamesisk buffe, kafeer och såklart frisörer och barberare.

Keisukes frisör. Klippning 10 kr.

Lokala cafeet "rendez vous" runt hörnet.

Halong Bay

Några timmar öster om Hanoi ligger Halong Bay, en oändlig skärgård av klippformationer, grönt hav och "flytande byar" här och där.
I helgen lämnade jag Keisuke, Kai och Hana hemma i Hanoi och gav mig ut och seglade i två dagar. Vi kryssade runt i skärgården, badade hela tiden, paddlade kajak, åt massor av god mat, pratade bara spanska och drack B52 halva natten... Vi sov på däck under stjärnorna och hade karibiskt väder hela tiden. Fantastiskt.

Onsdag

På onsdagar går inte Kai på dagis, då brukar vi åka på utflykt i stället.
Eftersom vi pratar mycket om flygplan (hur vi kom hit från Dominica, när Kai sov på planet till Japan, att vi snart snart snart ska åka till mormor och morfar i Sverige osv.) åkte vi till militärhistoriska museet idag. Där kan man lära sig massor om olika offensiver i krig mot alla möjliga inkräktare. Men framför allt kan man titta på amerikanska flygplan och helikoptrar.
Vi inspekterade noga, jag försökte svara på frågan "varför är det krig?", vi konstaterade att krig och bomber inte är bra - allt blir förstört - och att fred är bättre. Sedan åt vi lunch på Highlands Coffee med Keisuke.

På militärmuseet hade jag dessutom råkat trycka på en konstig effektknapp på kameran. Men det passade ganska bra.

Hana gillade mest av allt lunch med pappa.

West Lake

Området där vi bor heter Tay Ho, eller West Lake på engelska. Det ligger lite nordväst om stan precis vid den stora sjön.

Swimming and dancing

Varje fredag går vi till Golden Lodge, hotellet vi bodde på när vi flyttade hit, och hälsar på Kamiya-san och badar i poolen. Kai gillar mest att hoppa från kanten men simmar fortfarande med "armgrejerna" på. Hana plaskar mest.

Nu är det väldigt varmt hela tiden, så i lördags provade vi också en allmän pool och det var fullt av folk och väldigt roligt tyckte Kai. Någon vardag mitt på dagen tänkte jag åka tillbaka och simma i den jättelånga vuxenpoolen.

I helgen hann vi också med brunch på litet cafe på vår gata, kaffe på lounge bar nere vid sjön, middag inne i stan och så hälsade vi på liten nyfödd bebis. En ganska vanlig helg i Hanoi alltså.

För första gången sedan vi kom till Hanoi, provade jag också en av de få skumma barer som håller öppet efter tolv på natten. Man får promenera in i en liten gränd och knacka på en stängd dörr som en kille öppnar lätt på glänt och man kan smita in. På samma sätt får man smita ut ett par timmar senare. Då gick de andra tjejerna vidare för att dansa, men då var det alldeles för sent för mig och jag åkte hem.

Gå ut och dansa i Hanoi är inte det lättaste. Det är alldeles för roligt anser Partiet, och klassas därmed som "social evil" (tillsammans med annat ont som till exempel droger, prostitution, aids ... och homosexualitet) och måste kontrolleras noga. Spelar man latinamerikansk musik som salsa eller så, kommer kulturpolisen på direkten och gör så många besök att det inte tar lång tid innan musiken byts ut till något mera lämpligt. Någon direkt censur finns inte, men hur många gäster vill hänga på ställen där polisen kommer och går hela kvällarna...

Hana 1 år

I söndags firade vi Hanas första födelsedag, med paket och tårta och kalas. Till kalaset kom sex småkompisar och deras föräldrar och jag hade till och med fixat riktig svensk gräddtårta!

Kai

Häromdagen när vi var ute och promenerade hittade vi den här fina väggen i hörnet av Xuan Dieu (vår gata) och To Ngoc Van.

Vår adress är för övrigt

81A Xuan Dieu

Hanoi

Vietnam

Art expo

Idag var det konstutställning på Kais dagis. Vi var såklart där och tittade på alla fina konstverk och grejer som alla barnen gjort under året.
Det går ungefär nittio barn på dagiset, från 1 1/2 år gamla "ducklings" till sju år gamla andraklassare och de allra flesta har antingen en eller två föräldrar från något annat land än Vietnam. Språket är engelska och Kais lärare kommer från Canada. Till hösten ska Hana också börja där.

I mitten av juni börjar sommarlovet. Vi tillbringar två veckor här i Hanoi innan vi åker till Sverige för över en månads sommarlov!

Semester i norr - utsikt från en rysk jeep

Eftersom turer i ryska jeepar blev centralt för vår resa till Sapa, kommer här ett litet visuellt smakprov på hur det kändes att sitta inuti en. Vägrenen var oftast ganska smal.

På väg från Sa Pa till Ta Van.

Semester i norr - Sa Pa och bergen

Sa Pa är Vietnams mest kända bergsstad, och den ser lite ut som en något sjaskig schweizisk alpby. Här tillhör invånarna Black H'mong, och deras kläder är gjorda av indigofärgad hampa. Alla kvinnor går ständigt och tvinnar tråd.
Vi latar oss en del, äter mat på vanliga restauranger, tittar i affärer, hänger på hotellet, får massage, men ger oss också ut på utflykt i byarna omkring, vandrar bland risfält och åker på fantastiskt svindlande små bergsvägar, naturligtvis i en rysk jeep!

Semester i norr - byliv

Efter besöket på marknaden i Bac Ha, åker vi rysk jeep ut på det verkliga landet, över stock och sten, floder och lera, tills vägen inte är mycket mer än en kostig. Byn heter Thon Chung Do och här ska vi tillbringa två lata dagar. Själva byn består mest av en samling trähus med stigar emellan, här och där en liten damm, några risfält. Och djur över allt. Grisar och oxar och ankor och hundar och katter och hönor, Hana är fascinerad. Kai leker med killen i huset och grannens busunge. Det är väldigt smutsigt. De har väldigt roligt.

"Vårt" hus.

När det börjar mörkna lyckas familjen efter stora ansträngningar få igång elen och vi kollar på tv tillsammans och precis som alla andra i familjen är Kai fascinerad av den kinesiska såpan om några munkar i trubbel, dubbad till vietnamesiska - av en ensam kvinna som läser alla repliker utan inlevelse.

Keisuke bjuds på glas efter glas av majsbrännvin, inget annat än botten upp accepteras. Jag smuttar i smyg och sedan sover vi gott i beckmörkret. Vi har både mysigt och roligt, men bestämmer ändå att vi nog ska bo på riktiga hotell i fortsättningen.

Två dagar senare har vi glömt det, och sitter i ytterligare en rysk jeep som ska ta oss till den lilla byn Thanh Phu utanför Sa Pa. Här hör invånarna till folkgruppen Tai. Vi vandrar på stigarna runt byn, kollar på risfält och leker med hundar.

Vi har väldigt mysigt igen, men bestämmer igen, på riktigt, att vi bara ska bo på riktiga hotell på nästa semester!