I helgen lämnade vi återigen Hanoi, för en helg i Ba Vi Nationalpark. Vilken väg man än tar från Hanoi, känns det alltid som man passerar genom en oändlig byggarbetsplats. Höghus och nya bostadsområden, fabriker, motorvägar, broar, på- och avfarter, allt i en enda röra, massor av arbetare överallt. Och ingenting som är färdigt. Efter en dryg timme övergår utsikten sedan från att vara en enda lång byggarbetsplats till att bli en enda lång by. Traditionella tubhus, ibland bara ett par meter breda, med affärer i bottenvåningen, står tätt på rad. Bakom dem skymtar ibland risfälten fram. Efter sådär en timmes färd genom den här långa "byn" kan vi ängligen svänga av den skräpiga och skräniga huvudleden och tre hundra meter längre fram befinner vi oss mitt på landet.
Här tillbringar vi två lata dagar på Tan Da Resort, hänger i det lilla huset vi har hyrt, äter mat i den lilla restaurangen, promenerar omkring på området och, mest av allt, badar i den ljuvligt uppvärmda poolen. Det är badkarstemperatur och hela familjen Taketani trivs som fisken i vattnet.
Och nationalparken? Ja... i lördags eftermiddag åkte vi en sväng ditåt, men vår chaufför påstod att det var för dimmigt längre upp och in i parken och dessutom sent och lika bra att vända. Efter en stunds argumenterande som i längden blir lite jobbigt när han bara pratar vietnamesiska och vi fortfarande knappt kan säga khong utan att det låter som kong gav vi upp och åkte tillbaka till hotellet. Och i söndags stannade vi i poolen i stället. Nästa gång.
Och nationalparken? Ja... i lördags eftermiddag åkte vi en sväng ditåt, men vår chaufför påstod att det var för dimmigt längre upp och in i parken och dessutom sent och lika bra att vända. Efter en stunds argumenterande som i längden blir lite jobbigt när han bara pratar vietnamesiska och vi fortfarande knappt kan säga khong utan att det låter som kong gav vi upp och åkte tillbaka till hotellet. Och i söndags stannade vi i poolen i stället. Nästa gång.
No comments:
Post a Comment