Ho Chi Minh

I det här kommunistsnygga mausolet vilar Ho Chi Minh, och även om han har varit död i trettio år är hans ande ständigt närvarande, åtminstone i vissa kretsar. Det finns massor av look-alike.

På tjugotalet bodde Ho Chi Minh i Paris och var med och grundade det franska kommunistpartiet. Efter att ha suttit i fängelse i Frankrike för sina revolutionära aktiviteter och rest genom Ryssland och Kina, återvände "farbror Ho" till Vietnam i början av fyrtiotalet. Han grundade Viet Minh, med målet att göra Vietnam självständigt från de franska kolonisatörerna, och var Nordvietnams självklara ledare ända till sin död 1969. Han fick aldrig uppleva segern över fransmännen (och deras amerikanska bundsförvanter) och landets återförening fem år senare. Vietnam är fortfarande kommunistiskt och allt väsentligt styrs av Partiet.

Street food

Vi kan såklart inte låta bli alla goda rätter de serverar i gatustånden. Nudlar och wokade grönsaker, ris och friterade vårrullar, soppa med nudlar och örtkryddor, massor av koriander och basilika, friterad tofu och såklart grönt te att dricka till. Eller en Bia Hanoi. Mums.

Mai Chau

I en dal, uppe i bergen, 135 km väster om Hanoi ligger Montagnard-byn Mai Chau. Det tar fyra timmar att köra dit, men efter att ha tråcklat oss ur Hanois förstäder, är landskapet vackert. Hela familjen sitter, eller hoppar runt, i baksätet och tittar på bergen och räknar kor, för hyrbilen kommer med chaufför.
I Mai Chau bor vi hos en familj som hör till en av Vietnams många etniska minoriteter i deras hus på pålar. Det är tyst och lugnt, luften är ren och frisk och varken fylld av avgaser eller motorcykelbuller och vi ägnar helgen åt att promenera bland risfälten, ligga i hängmattan, köpa hantverk och äta av all mat som madame i familjen ständigt lagar åt oss. Vi sover gott under myggnäten på futoner på golvet.

Hana och Kai

Kai är noga med att han inte längre är bara tre år, utan faktiskt tre och ett halvt. Han går på dagis och stortrivs. Efter några frustrerande veckor i början, har han lärt sig engelska jättesnabbt, och är nu såklart kompis med alla de stora busiga killarna.
Hana är tio månader, kan krypa jättesnabbt, stå upp själv riktigt länge, har två tänder och flera till på gång och vill bara äta själv, stora bitar.

Här är de, på Bali.

Ensam hemma

Det är söndag kväll. Både Kai och Hana sover, och Keisuke är någonstans på landsbygden i södra Vietnam, på jobbresa. I kväll är han på mottagning med Partiet. Jag har lite tid över att starta en blog.
Så fort jag får lite tid över igen, tänker jag skriva mer om hur vi har det här i Hanoi, hur det är att leva i Hanoi, som i det mesta är raka motsatsen till livet på Dominica, och väldigt annorlunda livet i Sverige. Och så kommer det lite foton också.
Men nu ska jag sova, för i morgon lär åtminstone Hana vakna innan det blivit ljust ute, dvs innan klockan sex.